Marcus Stenberg: “Jag drogs till bokbloggarmaffian som twentysomething på samma sätt som tonåringar dras till subkulturer”

Varje månad rankar vi på Cision bloggar inom ett specifikt ämne. Den här månaden har vi rankat de mest populära bok- och litteraturbloggarna och högst på listan hamnade Bokhora. Vi ställde några frågor till Marcus Stenberg, som är en av fem bloggare för Bokhora.    

Bokhora tillhör de största och mest inflytelserika bloggarna inom litteratur i Sverige. Vad tror du ligger bakom framgången?
- Att det konstant i 10 år funnits ett fan-perspektiv hos alla som skrivit för bokhora, kärleken till läsning. På bokhora finns det ingen anledning att skriva om en bok en inte är engagerad i, vi blir ju inte tilldelade en bok av en redaktör eller behöver förhålla oss till att böcker vi skriver om ska vara alldeles nytryckta. Vi skriver om exakt det vi vill skriva om hela tiden. Vi vill att det vi läser ska vara bra och när det är bra visar vi den glädjen vi känner, när det är uselt visar vi besvikelsen.

När började du blogga och vad motiverade dig?
- Jag började bokblogga 2010 och hade bokhora som förebild, de var verkligen mina idoler på ett sätt som dittills varit reserverat för författare och popstjärnor med mycket kajal. Framför allt var det så att jag inte hade någon att prata om böcker med och tänkte att det kunde jag kanske få genom bloggen, jag drogs till bokbloggarmaffian som twentysomething på samma sätt som tonåringar dras till subkulturer: jag tyckte de var coola och jag ville vara som dem.

Hur kom det sig att du började skriva för Bokhora?
- Första januari 2013, två dagar efter att Jessica Björkäng skrivit sitt avskedsinlägg, la jag upp ett inlägg på min blogg där jag skrev att jag tänkte byta namn till Johanna. De tre skribenter som var kvar på bokhora hette alla Johanna och i en skärmdump från skatteverkets hemsida gick det att utläsa att jag skulle byta namn rent juridiskt. Jag skrev det på skämt men det var ett illa dolt sätt att förklara att jag gärna ville skriva för dem. Jag fick ingen fråga då utan det dröjde två år till och då kändes det så jävla kul, som den scenen i ”Some kind of monster” när Robert Trujillo värvas som ny medlem i Metallica (med den skillnaden att det nog var roligare att djupanalysera ”En varg söker sin podd” med Johanna Lindbäck på rekryteringsmiddagen än vad det skulle ha varit att behöva prata typ upphovsrätt med Lars Ulrich”).

Känner du att ni har bra kontakt med era läsare?
- JA! Älskar våra läsare!!! Folk som kommenterar på bokbloggar är de bästa människorna!

Vilka andra bloggar inom genren läser du och finns det en känsla av gemenskap?
- Gemenskapen bland bokbloggare är verkligen halva nöjet, om inte mer, med att bokblogga. Jag är total social fobiker men har via bokintresserade på sociala medier och bokbloggar lyckats få väldigt nära vänner som jag även träffat afk på bokmässan, i bokcirklar och åkt på resor med.
De bloggar jag alltid läser är: Sagas Bibliotek, Sincerely Johanna,  Helena Lev, Bokbabbel , Booze'n'Books, Kulturkollo och såklart Helena Dahlgren  som jag och Tuva Holmlander har bokpodden ”Ett eget rum” tillsammans med.

Bildkvalité är ofta en viktig del av en blogg. Vad är din uppfattning om bilder i bloggen? Lägger du mycket fokus på just bilderna?
- Johanna Karlsson på bokhora är väldigt bra på att göra fotoutmaningar som många hakar på, något som jag tycker är extra kul som utbildad fotograf – att bilden värderas högt. Senaste åren har jag själv börjat fokusera mycket på bokomslag och andra typer av bilder i bokbranschen – pressbilder t.ex. Överlag är jag superytlig med allt visuellt. Skulle aldrig kunna blogga på en blogg med ful design exempelvis.

Hur använder du dig av sociala medier? Påverkar de hur du samlar eller sprider nyheter?
- Jag använder många olika privat, nu börjar jag hitta tillbaka till Twitter igen efter en lång tid med bara Insta och Pinterest. Största delen av alla uppslag till bloggtexter och förslag på böcker jag borde läsa kommer från sociala medier. På bokhora är vi framför allt aktiva på facebook och instagram.

Slutligen, hur vill du bli pitchad till av PR-folk? Vilka misstag kan PR-folk begå när de kontaktar dig?
- När människor som jobbar med PR har tagit sig tiden att kolla upp vad en bloggare sysslar med och är intresserad av är det alltid en stor stor fördel jämfört med de som bara skickar ut random pressutskick. Några som är bra på att ha koll är t.ex. Maria Såthe på Weyler förlag, Marthina Elmqvist som förut var på Hoi och nu startat Ophelia publishing, Anna Cecilia Weschke på Bookmark förlag och Linda Skugge på Constant Reader.

Det som de har gemensamt är att de faktiskt läser bloggar och värderar dessa samt har koll på vad vi som skriver där gör. Om de tar kontakt och tycker att en bok skulle passa mig litar jag på dem eftersom jag vet att de tar sig tiden att läsa på. Folk som inte ens lyckas få bloggnamnet rätt i sina mail är det svårare att ta på allvar.